Klubbmästare!

Äntligen! Sedan mitt första klubbmästerskap, någon gång 89-90 när vi hade slipstvång under tävlingen och rodde i lottade 4+, har jag trånat efter att få vinna den åtråvärda titeln. Nu är det gjort och jag kan titulera mig klubbmästare.

Det var det jämnaste klubbmästerskapet som jag kan minnas. Vi var 18 som stälde upp i två 8+ med mixade lag som skulle göra upp om vilka som skulle få ro final i singlar senare.
Det behövdes två försök för att urskilja en vinnande båt. I det första kolliderade båtarna strax innan mållinjen och gled över den tillsammans så nära varandra att måldomare Donald inte kunde urskilja vilken båt som var först.
I det andra försöket gick det bättre, båda båtarna styrde rakt över banan och Donald kunde konstatera att vi vann med mindre än en halv meter.

Även finalen var stenhård, jag startade enligt handikappsystemet sist och hade mycket att hämta in. När det var mindre än 100m kvar kände jag att det kunde gå vägen. Jag var då uppe vid aktern på Anna Wik och Lisa Sellert. Jag försökte öka och trycka på för allt vad båten höll för. När det var 25m kvar kände jag att jag var förbi.